En nybörjares dagbok

Nu skall jag, Björn Kvist, berätta en liten historia om hur mitt radioflygande började för en del år sedan. Jag hade vid den här tiden redan ganska stor erfarenhet av både bygge, motorer och radiostyrningar. Det enda jag inte hade var flygkunskaperna. Redan när jag var 11 år hade jag byggt friflygande modeller och ett par år senare hade jag flugit en del linflyg. Sedan kom puberteten och ett långt uppehåll till 20 års åldern med en del experiment som dock aldrig ledde till något varaktigt flygande. Därefter blev det en del flyttande och skaffande av barn varvid grejerna blev liggande. För 8 år sedan kom plötsligt både tiden och möjligheten och det är så historien börjar, med inköp av en Fly-Boy hos numera avsomnade Sigtuna Hobby. Ni som har en del erfarenhet kommer säkert att le åt en del saker i historien men jag har valt att inte utelämna sådana detaljer. Tänk på att jag har lärt mig flyga helt på egen hand.

Vi börjar med byggandet...

Bygget var raskt. Till en början föresatte jag mig att skrida fram långsamt och försiktigt, och ta varje del för sig. Ganska snart började dock otåligheten sprida sig i kroppen och jag skyndade på utan att slarva alltför mycket. Nästa bygge bör ske medan jag har nåt att flyga med, så jag kan ta det lugnt. Några synpunkter: Jag borde ha fixat radioinstallationen tidigare. Nu blev det något av ett hastverk och det finns en del problem. Motorn går inte att stänga av med radion och jag fick byta ut stötstången till höjdrodret till röd plaststötstång pga. glapp. Jag saknade bränsleskyddslack och tog vanlig sprayfärg istället, något som jag säkert får ångra. Vissa ställen är litet klent dimensionerade, skulle det visa sig. Bl. a. bakkanten där den ligger an mot kroppen. Det blir en del påkänningar med gummisnoddar.

I övrigt blev det väl inga direkta byggmissar, men jag måste vara noggrannare vid klädselarbetet. Trots allt blev det snyggt påavstånd men spetsar och vinklar lämnar en hel del övrigt att önska.

Sammanfattningsvis: En lättbyggd modell som kanske inte direkt lämpar sig för den ensamme förstabyggaren, men väl med litet handledning. Jag borde ägna mer tid åt noggrannheten!

Testflygning

Jag tog med planet fullt ihopsatt till en skogsväg gränsande till en havreåker i full höstskrud. Nervöst slog jag igång radion och gjorde ett tamt kast... Den flög! Sträckan blev inte så lång, så jag hämtade planet och tog bättre sats. Denna gång flaxade den iväg rätt långt, och det visade sig att den var ganska riktigt intrimmad från början, åtminstone för glidflygning. Jag gjorde ytterligare ett par kast för att kontrollera allting innan jag for hem. Väl i hobbyrummet gjorde jag de sista justeringarna, monterade trottelreglaget och packade in mottagare och ack i skumgummi.

Första försöket med motor

Påföljande dag tog jag cykeln och for runt för att se ut en bra plats att flyga på. Jag hittade en liten kulle tom påbebyggelse men en hel del utrymme. När frun kom hem packade jag in grejerna och for iväg. Av någon anledning for jag till ett annat ställe: en kohage med rätt mycket skog omkring. Det var nog dumt, för det skulle visa sig att det var alldeles för trångt att flyga där. Nåväl, ut med grejerna och igång med motorn. Frågorna var många; Skall motorn gå på fullvarv vid handstarten, eller bara på halv gas? Kommer motorn att förändra flygegenskaperna dramatiskt? Kommer jag att fixa att dra spakarna åt rätt håll? Det hade varit bra med litet hjälp. Det första försöket var uselt. Halv gas och ett stenhårt kast. Planet vinglade iväg åt alla håll och jag försökte febrilt parera. Jag lyckades räta upp planet precis innan den där hemska marken skulle kasta sig över det, men det var för sent och det tog mark ganska häftigt. Ingenting verkade skadat, bortsett från att bara halva propellern satt kvar, så jag bytte den och startade motorn igen för ett nytt försök. Denna gång vinglade den rätt långt strax ovan markplanet, men olyckligtvis var några träd utplacerade i planets färdväg, så jag tog det säkra före det osäkra och landsatte maskinen.

Nästa försök såg bättre ut och planet fick litet höjd. Precis som jag skulle påbörja en sväng för att få planet mot mig hör jag en bil som tutar ilsket. Jäklar! Det gick tydligen trafik på den där lilla skogsvägen i alla fall! Jag kastade ett öga upp mot vägen, och in samma ögonblick tappade jag helt koncepten. Planet tog en nedåtgående riktning och landade i ett större stånd med mjölkört. Inga skador! Jag beslöt att det fick vara nog med flygningen (det blåste en del också) så jag gick upp och flyttade min bil och ägnade resten av kvällen åt att prova motorn litet bättre.

På hemvägen kikade jag ut ytterligare ett ställe som faktiskt såg ganska bra ut och beslöt att det skulle utprovas följande kväll.

Dag 2

Döm om min förvåning när stället dagen efter kryllade av får! Jag hade kommit iväg rätt sent, delvis med flit, eftersom jag ville att vinden skulle avta, men detta innebar att jag skulle få problem att hinna innan mörkrets inbrott. Raskt iväg för att hitta ett nytt ställe. Jag fann ett stort fält helt utan träd, men med en kraftledning litet i ena ändan. Det var så gott om plats ändå så det gjorde inte såmycket.

Jag promenerade iväg med planet och alla grejer och körde igång. Min taktik var att få upp planet på litet höjd för att kunna prova säkrare. Låter ganska självklart, men det är inte så lätt. Första försöket var lika vingligt som dagen innan och jag var ganska snart i backen. Andra testet likadant och en propeller rök. Det tredje funkade bra, och jag vinglade upp ganska högt. Planet drog litet vänster och efter nån minut hade planet förlorat all höjd och jag stod inför valet att antingen landa snabbt eller få klättra i träd. Det blev det förstnämnda. Jag beslöt mig för att göra ytterligare ett försök, och denna gång lyckades det. Receptet var: full gas! Jag flög omkring och gjorde åttor framför mig och det såg faktiskt riktigt bra ut! Höjdrodertrimmen hamnade däremot på fullt dyk, och jag fick hela tiden köra emot med ytterligare litet dykroder med spaken. Måste justeras! Kan hända att tyngdpunkten är litet långt bak, men den är invägd efter ritningen. Planet var väldigt stabilt, och med litet trimning i sida såflög det av sig själv. Kvarts gas höll planet i jämn planflykt i lagom fart. Full gas räckte med råge till en stor looping! Efter sådär en 10-15 minuter tog soppan slut och det blev dags att landa. Jag var ganska högt, så jag tog några cirklar för att tappa höjd. När planet närmade sig såg jag att jag fortfarande var för högt, och om inget gjordes skulle det hamna i trädtopparna. Jag dök ner till nära marken, men det gick naturligtvis fortfarande för fort. Jag tog sikte mot en stor och yvig gran, och planet satte sig rätt ljudligt i grenverket. Det verkade vara fritt från skador, bortsett från ett millimeterstort hål i klädseln på bakre delen av kroppen. Jag bestämde att det fick vara nog för idag och packade mig hem.

När jag var hemma skruvade jag ner prylarna för att inspektera ordentligt. Bakkanten hade fått sig en stukning, liksom vingsätet. Jag la in tunn plywood som förstärkning i kroppen och penslade trälim på bakkanten och klädde med dubbla lager Oracover. Allt annat verkade helt OK. Kanske man borde skruva av landstället? Man har ju ändå ingen nytta av det på de fält jag flyger på.

Mer flygning

Dagen efter blev det ingen flygning, eftersom mörkret kom före möjligheterna. Lördagen började dock fint, och efter ett kort besök i Ljusdal, fick jag tid att fara. In med grejerna i bilen och iväg. Jag var faktiskt ganska nervös inför flygningen. Det känns hela tiden som om jag skall göra bort mig och köra ner planet i underjorden med full sula. Jag plockade fram grejerna och startade motorn. Den gick uselt! Tomgången var hackig och till slut gav den upp helt. Efter litet krångel bytte jag glödstift och öppnade tomgångsnålen 1/2 varv. Det funkade, och nu tickade Super Tigren som en klocka! Jag stod i en nerförsbacke och hystade iväg planet. Funkade direkt! Upp i luften på rejäl höjd och börja övningarna. På något sätt kändes det besvärligare denna gång, och koncentrationen var mycket tröttande. Dessutom var det rejäl sidvind, så det var svårt att få nåt flyt i flygningen. Nu funkade höjdtrimningen bra. Halvgas gav planflykt och vid full gas fick man trimma ner litet. Flög upp hela tanken och gjorde cirklar och åttor. Landningen klarades av med hjälp av ett kornfält utan skador. Flygtid ungefär 15 minuter.

Jag funderade en stund om jag skulle våga mig på en andra flygning. Jag beslöt mig för att göra det, men denna gång med halv tank. Starten höll på att gå på tok. Jag tror att jag skall börja med full höjdtrim för att senare trimma ner, eftersom planet gärna sjunker vid låg fart i starten. Flygningen gick bra, men vid landningen höll jag för hög fart. Kanske läge att trimma upp vid motorstopp också. Hur som helst var planet fritt från skador, och jag beslöt att avsluta flygningen.

Färdigtrimmat?

Dagen efter for jag ut ganska sent för att försöka fåså vindstilla som möjligt, och för att slippa få solen i ögonen. Ett par tranor väntade på fältet, men de gjorde sorti så snart jag närmade mig. Jag kopplade ihop grejerna och fyllde tanken till hälften. Motorn startade lätt efter bara ett par slag och tickade på fint. Fullt höjdtrim och iväg. Nu gjorde planet en båge och steg fint mot skyn. Det enda jag behövde göra var att efterhand trimma ner höjdrodret. Faktiskt kändes flygningen betydligt lättare denna dag. Åttorna satt perfekt, och jag började försöka mig på att få till fyrkanterna. Gick sådär. Arbetade en del med kurvtagningen för att försöka få jämn höjd genom kurvan och vid utgången. Det var ganska svårt! Efter en kvart var soppan slut och jag påbörjade inflygningen. I princip gick den bra, men jag blev litet feg på baslinjen och satte ner planet i kornfältet. Better safe than sorry!

Snokade rätt på planet och gick upp till fältboxen. Denna gång beslöt jag mig för att fylla tanken helt, eftersom det hade gått så bra. Starten funkade lika utmärkt och jag forsatte mina "skalövningar". Denna gång provade jag på en riktig landning, och den blev ganska bra. Jag satte dock maskinen litet för långt bort, eftersom jag missbedömde farten. Fältets beskaffenhet medgav inte precis någon utrullning, utan planet tippade över ganska omedelbart. I den farten blev det inga problem däremot. Full tank räckte dryga tjugo minuter, men trots det kände jag inte alls samma utmattning som vid de kortare flygningarna dagen innan.

Jag satsade på en tredje flygning, denna gång med litet mindre soppa. Starten gick som på räls och jag snodde runt. Provade på en krokig looping och en lika krokig roll. Landningen gick bättre, och jag satte modellen alldeles framför fötterna, med fullt höjdroder. Kan knappast bli bättre! Återstår att göra det till rutin bara.

Det var åtminstone en halvtimme kvar tills det skulle bli för mörkt, så jag slog i en skvätt soppa för en fjärde tur. Av någon anledning så gick motorn katastrofalt dåligt. Jag provade att skruva ut nålen och fick den till slut att gåbra. När jag kastade iväg planet började motorn hosta som besatt och visade tydliga tecken på en för rik blandning. Det var bara att placera planet i marknivå. Tyvärr rök en propeller. Jag bytte och försökte få någon ordning på det hela, men jag beslöt att istället avbryta och åka hem. Dagen hade ju trots allt varit ganska lyckad!

Väl hemma plockade jag ner förgasaren och gjorde rent den. Tanken fick sig en översyn, men det mesta verkade OK. Vi får se vid nästa tur!

Till slut...

Nästa tur blev rätt bra. Enda problemet var att motorn faktiskt gick litet hackigt. Jag fick stopp under en flygning, och under sista lät jag motorn gå MYCKET rikt. På slutet blev blandningen magrare, för motorn började gå upp i varv. Jag kan tänka mig att det kan vara litet dålig tryckmatning och för långa slangar. Tanken är ju rätt lågt placerad. Grejerna återigen hela, trots en hel dags flygning!

Dagen efter tog jag och bytte ut sidroderstötstången mot plaströr. Blir både enklare, lättare, snyggare och bättre. Dessutom fixade jag till trotteln. Den skall nu gå att stänga av under flygningen, men det var litet krångligt att få dit den. Jag använde kullink och en liten nylonskiva för att rätta till vinkeln mellan stötstången och trottelarmen. Kortade ocksåav bränsleslangen och tryckslangen ett par cm för att fåkortare väg och säkrare bränsletillförsel. Får väl se om det hjälper.

Efter ett tag...

Vid det här laget har jag klockat 15 timmars flygning med Fly-Boy! Faktum är, att jag, trots några markkänningar, inte haft några större skador, annat än en bruten nål, några propellrar samt att fästet till landstället gick av en kylslagen dag (plast...). Just nu står planet på laddning för helgens flygning, och jag håller på att fixa till ett par skidor till snöflygning. Det enda moment jag egentligen aldrig provat är start från marken, eftersom underlaget aldrig har varit riktigt idealiskt för det. Jag tänkte att det skulle bli ändring på det, nu när snön har lagt sig på fina isar runt om.

Jag har i viss mån byggt om planet. Under en extremt snabb dykning fick jag fladder i höjdrodret, varvid det släppte i infästningen, dock inte värre än att jag kunde landa. Eftersom jag ändåskulle fixa till det, tänkte jag göra en del andra grejer samtidigt. Jag sågade ut en lucka till tanken för servicevänlighet, öppnade upp bättre för förgasaren, samt klädde om en del av kroppen. Grejerna var ännu fräscha, även om ett visst bränsleläckage börjar märkas kring motorfästet. Knappast idé att göra något åt det nu, såkrisartat är det inte, men modellen torde bli användbar i sommar för sjöflygning och annat. Jag har också funderat påatt montera skevroder på planet, något som inte borde bereda alltför stora svårigheter. Kanske en stabilare infästning av vingen kunde vara på sin plats också. Jag litar inte riktigt på gummiband.

I flyghänseende börjar jag känna mig säker. De flesta manövrar i den lägre skolan klarar jag hyfsat: roll, looping, split-s och kortare ryggflygning. Jag har även roat mig med flygning i ganska hård blåst, vilket kanske kan vara nyttigt. Landningarna går bra, men starterna är fortfarande lätt vingliga handstarter. Jag förmodar att motorn borde trimmas ned en smula eftersom modellen drar fantastiskt mycket uppåt vid fullt pådrag. Ett senare projekt.

Slut...

...på den historien, men modellflyget har fortsatt och jag ägnar mycket av min fritid åt detta. Det har blivit alla möjliga modeller efter denna, och nu senast en liten helikopter. Som tur är finns det massor kvar att göra; segelflyg, elseglare, pylon, slowflyers, skala, CO2 motorer, stora modeller, fun-fly, tävlingar, friflyg, autogiro, jet, ducted-fan, raketflyg... Modellflyg blir aldrig tråkigt!

Hem